Jag gråter alltid flera gånger när jag ser "Skönheten och Odjuret", och just den här scenen brukar jag behöva pausa eftersom jag knappt kan se pga tårarna. Jag blir så rörd över hur kärleken byggs upp mellan Belle och Odjuret under hela filmen, och hur hon ser bortom hans yttre och ser vem han är på insidan. Sen blir han knivhuggen i sidan av Gaston och han "dör", precis efter säger Belle att hon älskar honom. Den smärta hon känner över att förlora honom, den är så stark!
/SR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar